Manado

Inga koraller, dålig sikt och grusig sandbotten. Men häpp, vad är det? Något börjar röra sig. Och jag upptäcker att oavsett vart jag vänder blicken ser jag mystiska skepnader. Min sympatiske indonesiske guide Benni demonstrerar ännu en gång sina falkögon och sin kunskap om Sulawesis förunderliga undervattensvärld. Han simmar runt med en avbruten antenn från en transistorradio och pekar än här, än där. Nu förstår jag varför inte ens ett finger är tillräckligt som pekredskap. Några av Bennis fynd är så små att jag verkligen måste anstränga mig för att få syn på dem.

Den svarta sluttande botten består mest av vulkanisk aska, men här och där sticker en sjögurka upp med sina förgrenade fångstarmar, eller så bryter en stor anemon monotonin med sin population av anemonfisk. Lembehsundet är världskänt för sitt raritetskabinett av besynnerliga väsen och räknas som ett av planetens bästa ”muck dives”, som väl bäst kan översättas som kloakdyk, och som oftast betyder rikt men pyttigt djurliv i relativt grumligt vatten.

Vattnet är mörkt då vi dyker tätt inpå en klippvägg, som skuggar solen. En märklig ljusslöja breder ut sig i vattnet och ger en högtidlig stämning, som understryks av de bisarra kreatur vi ser.

Lembeh är speciellt känt för sina sjöhästar och pipefish, varav jag på ett dyk såg både pygmésjöhäst (Hippocampus bargibanti), ghost pipefish (Solenostomus cyanopterus) och harlequin ghost pipefish (Solenostomus paradoxus) – med god hjälp av Benni och hans antenn. De besynnerliga seamoths (Eurypegasus draconis) vimsar runt över bottnen och liknar mer en gnagare med vingar än en fisk. Vi finner flera olika arter av frogfish och anglerfish. De är så fula att bara deras mödrar kan tycka om dem, om ens de.
Jag får ta tillbaka mina ord – här finns inget som påminner om Öresund.

Julstämning Öster om Borneo ligger en mystiskt formad ö som närmast liknar en gigantisk bokstav från ett okänt alfabet. Sulawesi är den fjärde största ön i världens mäktigaste örike Indonesien. De slocknade, sovande och aktiva vulkanerna på Sulawesi har varit med och utformat det dramatiska landskapet över och inte minst under vattnet. Närheten till ekvatorn, stora tidvattensskillnader och de varma och kalla strömmar som blandar sig i området ger stora mängder plankton i vattnet. Det ger grunden för den stora artrikedom som området är så känt för.

Indonesien är inte lika fredligt överallt. Det är otroligt att man lyckats hålla någorlunda sams i en nation som är så spridd både geografiskt, politiskt och religiöst. Men Nordsulawesi är ett litet paradis jämfört med många andra indonesiska samhällen, där ofred och problem härskar.

Här är det särskilt gott om naturresurser vilket innebär att även om många är fattiga sett med europeiska mått, så är de inte utarmade: de har vad de behöver för dagen. De kan bokstavligt talat plocka det de behöver i trädgården. Där växer tropiska frukter som banan, ananas och kokos. Och i det...