Medvetslös under vattnet

Jag var 63 år då jag kunde förverkliga min gamla dröm att lära mig dyka. Efter mycket samvetsgrann ledd teoretisk kurs och övningar i bassäng åkte vi ut till Göteborgs norra skärgård, där vi fullbordade vår Open Water-kurs. På 12 meters djup gratulerade instruktören oss med varsitt handslag och ”släppte oss” att fortsätta på egen hand som stolta Open Water Divers. För första gången kunde jag beundra havsbottnens och vegetationens oanade mångfald. Instruktören föreslog att vi omedelbart skulle fortsätta med Advanced-kurs, men jag ansåg mig inte tillräckligt ”advanced” till det, jag behövde mer erfarenhet.

Rimfrost Det gick trögt. Att hyra utrustning var dyrt, vädret spelade inte med, dykvänliga dagar föll inte alltid samman med mina fria dagar. Under tre års tid hann jag samla ihop ett dussintal dyk. Till slut jag gick med på AOW-kurs och den 18 maj åkte vi till dykcentret på Västkusten. Det var en bitter kall dag. Jag minns färden på den bohuslänska slätten: ängarna hade rimfrost! Pinande vind, regnet piskade vindrutan, temperaturen var blott 6 grader i luften. Tempen i vattnet visade sig inte vara bättre den, också sex grader. Dessutom gick vågorna högt. Vi måste söka ”skyddat” vatten för våra dyk. Under två dagar gjorde vi 4 dyk. På natten frös vi på den överbelagda inkvarteringen. Ingen hade lust att gra fler dyk, så vi sköt upp nattdyket till en annan gång.

Examen Det blev den 15 juni, nästan på dagen 3 år efter min OW-examen. Solsken och stiltje. Vi gjorde 3 dyk, det tredje ett nattdyk. Det var fascinerande att se ”nattlivet” i våra lampors sken och de många ljuspunkter av ”självlysande” varelser. Men, det var också tröttsamt, och natten blev kort. Vi hängde upp våra dykdräkter i torkrummet, det var ”knôfullt” som göteborgarna säger. Det var minst tvåhundra dykare på centret. Nästa dag skulle vi resa hem. Strax innan vi skulle åka, förkunnade instruktören att vi kunde göra ytterligare ett dyk, och det skulle inte kosta något extra. Trots trötthet och sömnbrist valde vi att stanna för dyket. Jag tog min utrustning därifrån jag hängt den, men märkte genast att regulatorn var bortbytt. Detta rapporterade jag till instruktören. ”Alla regulatorer är likadana!” blev hans korta svar. I all hast monterade vi utrustningen. När jag hade fäst flaskan på västen och släppte på luften, visade det sig att flaskan var tom. Den hade placerats på fel ställe, bland de fulla flaskorna. Jag måste montera en ny flaska. Alla väntade på mig och jag blev alltmer nervös. Slutligen kunde vi åka iväg. Ute vid kajen bytte vi till en snabbgående motorbåt, och åkte ut till dykplatsen. Äntligen hade jag tid att ta på mig västen – den kändes ovanligt trång, men jag fäste ingen uppmärksamhet vid det. Det visade sig efteråt, att även västen bytts bort i trängseln till en av samma märke, men mindre storlek.
I detta ögonblick borde jag ha sagt: ”Jag går inte ner i...