Ojamogruvan
– tech på finska
Grottdykaren Martyn Farr tar dig med till en av Finlands populäraste dykplatser – Ojamo-gruvan. Platsen är också basen för det finska grottdykningsförbundet. Under sjön sträcker sig kilometerlånga gruvgångar in i berget, gångar som i sig utgör stora utmaningar. Nu var det dessutom vinter med vattentemperaturer mellan 0 och 4 plusgrader. Men finnarna är inte dem som klagar och Martyn ville inte vara sämre, trots sina 5 mm våthandskar…
Dagen börjar precis gry när vi kommer fram till grindarna. Det tunga hänglåset har fryst fast. Precis vad man kan vänta sig i 6 minusgrader. Jag är tacksam att det här är Finlands ljummaste vinter i mannaminne. Min värd Klaus upplyser att det brukar vara 20 grader kallt så här års.
Jag känner mig minst sagt fylld av förväntan medan vi kör ner till ”vattenbrynet” och den lilla portabla bygghutten. Den tjänar som värmestuga åt dykarna. Gudskelov är värmen påslagen. Vi kan ta av oss våra tjocka ytterkläder. Utanför ligger den väldiga sjön tillfrusen med kärnis – bara knappt en decimeter tjock. Ändå behöver vi använda issågen för att ta oss ner i vattnet.
Idag är det söndag. Igår avhölls Finlands första konferens för tekniska dykare. Cirka 260 personer mötte upp på det extremt välorganiserade evenemanget. Jag var inbjuden att hålla föredrag. Lyckligtvis kunde största delen av hela skaran med åhörare begripa min engelska. Men det var igår. Idag har jag antagit erbjudandet att isdyka på ett av Finlands populäraste dykställen – kalkgruvan i Ojamo i utkanten av den lilla staden Lohja.
Finnish Cave Diving Association
Gruvan har blivit huvudkvarter för Finnish Cave Diving Association. Det är ett härdigt gäng entusiaster. Större delen av året dyker de i gruvor. Finland saknar vattenfyllda naturliga grottor. Men det här är ingen vanlig gruva. I gruvbrytningens historia är den av internationell betydelse. Många många kilometrar av tunnlar sträcker sig ut från den tillfrusna sjön. Alla är fyllda med vatten av temperaturer från fryspunkten vid ytan upp till helårstemperaturen 4 plusgrader nedanför 6 meters djup.
Mina guider Klaus Berghem och Matti Anttila satte gränsen för dagens penetrering till 150 meter. Dyket skulle ändå ta bortåt 4 timmar att genomföra. Naturligtvis måste utforskningsdyk i gruvans djupare delar göras under sommaren. Då kan ytvattnet vara nästan 20 grader varmt – av yttersta betydelse för de långa dekotiderna.
Killarna hade utrustat mig med alla prylar jag behövde för ett entimmas dyk ner till 40-metersnivån. Jag hade en dubbeltia fylld med trimix och en liten flaska med argon att fylla dräkten med. Dykarhumorn är sig lik över hela världen. Större delen av gänget gjorde sig lustiga över mina 5-millimeters våthandskar. Alla här använder torrhandskar.
Jag kände mig som en michelingubbe. Ögonen tårades i strida strömmar i den styva brisen. Där ute höll några tappra själar på och bytte om för att dyka i gruvans grundare delar. Jag var extremt imponerad av hur effektivt och välorganiserat allt avlöpte. I smågrupper diskuterade de igenom sin dykplanering inne i värmestugan. Sedan bar det iväg ut i den bitande kölden – strax följda av 40 minuter eller mer av ännu värre kyla.
Några internationellt gällande regler för dykning i gruvor finns inte. Därför har finnarna inrättat ett eget system. De vill ju att deras dyksäkerhet ska behålla ett fläckfritt anseende....
