OWUSS-scholarship

Varje år får alla de tre OWUSS-stipendiaterna möjlighet att gå en rebreatherkurs hos Dr. Jeffrey Bozanic. Han är en välkänd pionjär inom grott- och rebreatherdykning och upphovsman till boken ”Mastering Rebreathers”.
Direkt efter att jag besökt DEMA började långa dagar med teorilektioner. Jag såg otåligt fram emot våra träningsdyk i bassäng. Efter bassängträningen fick jag ökad självtillit. Min känsla var att rebreatherdykning är lätt som en plätt. Känslan varade tills klorvattnet i bassängen bytts mot det något kallare havsvattnet vid Catalina Island. Där hade jag redan dykt i kelpskogarna.
Plötsligt hade vi inte bara en rebreather på ryggen. Dessutom skulle vi hantera torrdräkt, reservflaskor och nödåtgärder. Till råga på allt skulle vi ”flyga med spakarna” – vi måste alltså själva hålla konstant partialtryck på syret. Med hänsyn till fysikens lagar är det inte så lätt. Man blir lättare i vattnet när man pytsar in syrgas. Då räcker det inte att andas ut som med öppet system. Det blir man inte tyngre av. Antingen måste man släppa ut gas ur kretsloppet, justera luften i vingvästen eller torrdräkten eller simma neråt. Man är på den säkra sidan så länge man håller sig inom gränserna för tillåtet syrepartialtryck.
Kravet är att man kan andas lugnt och rytmiskt även på 30 meter i häftig ström. Det fick alla mina tidigare föreställningar om dykning att försvinna som dagg i solsken. Vilket äventyr! I början tvivlade jag starkt på att det här var något för mig. Efterhand började jag få kläm på det hela. Till sist kunde jag faktiskt njuta av det.
För varje dag märkte jag att jag blev starkare. Jag kände mig som en pionjär på upptäcktsfärd i våra djupa blå oceaner med en apparat från det senaste århundradet på ryggen. Stort tack till Jeff Bozanic. Han kunde inte ha varit mera stödjande och hjälpsam. Det är hans förtjänst att jag kände mig säker och kompetent. Så småningom kände jag mig trygg tillsammans med de avancerade apparaterna. Möjligheterna är enorma. Många timmar i vattnet med bara en liten flaska. Man får andas varm gas. Kvävebelastningen minimeras. Och det viktigaste: inga bubblor!
Från bubbelfria dyk i kallt vatten till massor av glada bubblor i det ljumma Röda Havet. Sea Safaris bjöd in mig att delta i ett seminarium i undervattensfoto med marinbiologen Alex Mustard. Han är välkänd undervattensfotograf. BLUE HORIZON har rykte om sig som en av de bästa safaribåtarna. Hon blev utgångspunkt för unika upplevelser.
I södra Egyptens hänförande vackra undervattenslandskap kunde jag helt enkelt inte få nog av att fotografera. Mellan dyken höll Alex lektioner om hur man kan arbeta med ljuset. Fotografering handlar ju om ljus. Han berättade också om olika knep och metoder.
Kvällarna ägnade vi åt att diskutera, titta igenom och redigera våra bilder på stora skärmar ombord på båten. Vi gjorde alla stora framsteg. Många tjusiga bilder blev tagna. Utan att fara med osanning mötte vi otaliga...