OWUSS-stipendiet

Vintern är långsamt på väg att släppa sitt grepp om Polen. Snön smälter medan jag går omborg på ett flyg till Finland. Kuusamo är en liten stad inne i landet. Där gör vi bara ett kort uppehåll innan resan går vidare på ännu en lång färd över ryska gränsen till Arctic Circle Dive Centre vid Vita Havet.
Eline var den europeiska stipendiaten närmast före mig. Hon berättade om stället. Även hon besökte det. Efter en kort mejlväxling blev jag inbjuden. Snart är jag framme. Jag ska ta itu med isdykning och hur man lär ut och organiserar det.
Vi kör huvudvägen från Sankt Petersburg. Ganska snart bli snön ändå mycket djup. Bara dykcentrets stora fyrhjulsdrivna bilar klarar av att ta sig fram. Slutligen kommer vi fram till byn sent på natten.
Efter härlig frukost ägnar vi de närmaste dagarna åt att vara ute på slädar dragna av snöskotrar. Vi kör tvärs över isen till vårt isläger – en klunga små hus på medar. Lägret består av en kafeteria, en toalett och flera omklädningsrum. Allt är bekvämt och uppvärmt med gas- eller vedkaminer.
Att såga upp hål i isen är hårt arbete här. Mycket hårdare än hemma. Här är isen 60-70 centimeter tjock. I det kalla vädret hinner den bli 10 centimeter bara över natten. Vattnet är också kallare. Saltvatten fryser vid lägre temperatur. Vi dyker alltså i vatten som håller minus 1,5 grader. Jag är väl förberedd för kalla dyk. Jag har genomfört sådana ett bra tag. Ändå fryser jag fruktansvärt om händerna på första dyket!
Man anpassar sig snabbt och kan njuta av livet nere i vattnet. Visst finns det liv! Den sandiga och steniga bottnen är täckt av tareplantor. De erbjuder gömställen åt mängder av simpor och krabbor. Vi hittar en massa vackra nakensnäckor. Överallt i vattnet svävar små räkor och kammaneter. Maneterna ser ut som om de kom från en annan värld. De glimrar i all världens färger när man lyser på dem. Vi finner en havskatt i en skreva. Men traktens superstjärnor havsänglarna får jag inte syn på trots envetet spanande.
Alltid är det något arbete som måste utföras uppe på isen. Ryssarna har ett alldeles eget sätt att organisera det på. Jobbet utförs utan en massa detaljstyrning och samordning. Ändå blir allt gjort. Jag känner igen det hemifrån Polen.
Vi sågar upp nya vakar eller ser till att de gamla är isfria, håller genomgång med nya dykare eller elever, dyker med dem, gör incheckningsdyk med nyanlända, fungerar som linskötare eller säkerhetsdykare åt dykare under isen och flyttar de små husen från vak till vak. Varför promenera 50 meter i full dykarmundering om man kan få skjuts i sitt omklädningsrum fram till vaken?
Varje eftermiddag åker vi tillbaka till centret för att slappa eller göra utflykter till traktens intressanta sevärdheter. I övrigt tillbringar vi tiden med att ispimpla och inte minst banya! Banya är en uråldrig rysk tradition. En fuktig och varm bastu som är en hel upplevelse i sig själv. Man värmer upp, slappnar av, blir ren… och efter en...