Sardine Run i Sydafrika

►  Juli månad i Sydafrika betyder vinter. När man sitter med våtdräkten på i en öppen gummibåt under flera timmar varje dag blir man trött på att frysa. Sedan soluppgången har vår grupp på fem personer letat efter sulor. Det är sulorna som leder oss till det vi söker. De är på jakt efter samma sak som vi själva – sardiner! Sardinerna lockar inte bara sulorna, utan också delfiner och hajar. Det är vad vi har kommit hit för att se, och det är därför vi sitter och fryser.

Efter flera timmar utan att ens få hoppa i vattnet, ser vi plötsligt något vid horisonten. Skepparen startar motorn och sätter fart mot flocken av sulor. Adrenalinet och spänningen stiger. Dagen har inte bjudit på annat än lite snacks, vilket i och för sig alltid är en höjdpunkt, oavsett vad havet har att erbjuda. Men nu måste vi skynda oss på för att vara redo. Allt kan vara över på 10-20 minuter, men i bästa fall har vi ett par timmar på oss, man vet aldrig. Divemastern skickas ner i vattnet för att kolla aktiviteten. Är det meningsfullt att hoppa i? Ibland rör sig klotet av sardiner så snabbt, att vi inte kan hinna följa det. Andra gånger är det mer stabilt. Det här klotet rör sig riktigt snabbt. Vi har inte en chans under vattnet, men det är full action, och vi kan njuta av scenen från ytan. Plötsligt hör vi även ett välkänt frustande, vilket betyder val. Alla ropar "val!", och när vi ser valens rygg, ersätts "val" med ett högt och rungande "späckhuggare!". Knölvalar är ganska vanliga vid denna tid på året, men späckhuggare är väldigt sällsynta. Skepparen Tyla och divemaster Franseau har arbetat här i tio år, men det är först nu som de får se späckhuggare för första gången. Det är fantastiskt.

Vi skickar ner divemastern igen för att kolla läget. Vill späckhuggarna simma med oss? Ja, det vill de! De stannar kvar vid vår båt och tittar på oss när vi glider ner och fridyker med dem. När vi ska hoppa i igen försvinner de iväg. Showen är slut. Valarna har fått nog och avvisar oss, men vi låter bli att följa efter dem. Vi är glada över att få vara med om denna underbara och sällsamma upplevelse, en dag då ingenting annat hände. Det är så det går till på Sardine run, man blir avvisad och fryser, men det rekommenderas starkt.

Sardinernas öde är att bli uppätna
Miljarder sardiner följer kalla havströmmar, som under juni och juli drar upp längs den sydafrikanska östkusten, från Godahoppsudden till Moçambique. Sardinerna verkar föredra det kalla vattnet. De simmar i stim för sin egen säkerhets skull. En ensam sardin skulle ha svårt att klara sig mot de större rovfiskarna, men när dem simmar tillsammans i ett stim blir sannolikheten att den fångas betydligt mindre. Rovfiskarna samlas också i grupper. Hajar och delfiner försöker hela tiden trycka ihop stimmen underifrån, så att sardinerna kommer nära ytan. Ovanifrån attackeras sardinerna av sulor. De är utmärkta dykare och kan störta ner i vattnet i hastigheter upp till 100 km/h. Sardinernas...