DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Vrag  Vrak
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Många av vrak är manglade, vilket påminner oss om deras ålder och kriget. Men välbevarade detaljer kompenserar gott och väl för trasiga skrov
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
En enorm reservratt pryder SS Hornsteins akterparti.
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
SS Hornsteins mäktiga för reser sig högt över bottnen.
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Fören är den mest intakta delen av vraket SS RO-24. En lätt kanon pekar fortfarande snett framåt – skeppet gick under i strid.
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Dykare undersöker SS Ammerlands propeller och roder.
Skatter i öst – vrakdykning i Lettland
Porslin är ett vanligt fynd på de välbevarade vraken på andra sidan Östersjön.

Skatter i öst

– vrakdykning i Lettland

Text Dmitri Gorski Foto Alex Dawson

Tänk dig ett land där oplundrade krigsvrak ligger bara en kort båtresa bort. Du behöver ingen utbildning i dykning med mixgas, inga dekoflaskor. Vraken ligger lättillgängliga på vanliga sportdjup, sikten som ibland är upp mot 30-40 meter gör dykning enkel och bekymmerslös.
Föreställ dig mausergevär som ligger på däck, där en matros som försökte desperat skydda sig mot anfallande flygplan har kastat den för att hoppa överbord för 50 år sen – ögonblicket är fruset. Föreställ dig en däckskanon på sin lavett som möter dig när du kommer ner på vraket! Optiken är intakt och pipan pekar rakt upp mot nedstigningslinan. Välkommen till Lettland – vårt grannland i öst

Pelle Lundvall, som är kapten på dykfartyget M/V Langesund, byggde sakta upp spänningen. Första vraket vi får dyka på, SS Carl Cords är dock något av en besvikelse! Det är som att dyka på vrak hemma i Stockholm, sikten är ganska dålig och båten ligger trasig och tom på botten. Det är en ångare, typisk för krigstiden med mittbygge och fyra lastrum. Någon hade redan varit där – och snart fick vi reda på vad det var som pågick. Mitt över maskin-skylighten fanns det en fastsnurrat skylt som upplyste alla besökare på ryska – ”privat område, Sergejs vrak!”. När vi kom upp på båten berättade Pelle skrattande att han mötte Sergej första gången för fem eller sex år sedan och han var en kille man inte skojjade med, en före detta sovjetisk marinofficer som hade en dykfirma i hamnstaden Lijepaja. Alla vrak som han hittade tillhörde honom – enligt honom själv. Han frågade Pelle om vi skulle ta upp något från hans vrak och när Pelle sa nej tyckte Sergej att det var ok att man dök där. Sergej hälsade på den svenska dykbåten varje år och med tiden utväxlades det många vrakpositioner och berättades historier. Dock skulle Carl Cords bara bli en uppvärmning på den 8 dagar långa resan, en kontrast mot alla andra vrak som vi dök på den veckan.

Ett stopp på vägen
Seglatsen över Östersjön tar ungefär 15 timmar för Langesund. Därför kan det vara kul att stanna och dyka på Gotland som ligger på vägen. Denna ö har oanade dykmöjligheter, men inga dykbåtar – en olycklig kombination. Har man dykt från land på Diger Huvud på Fårö vet man vilken sikt man kan möta en vid rätt tid på året. Över 30 meter är inte ovanligt. Därför kände man nästan lätt svindel på vägen ner mot SS Hornstein som ligger ett par distansminuter utanför ön. Hornstein är ett fint vrak trots att trål och hårt väder har gjort sitt jobb och överbyggnaden är nästan helt borta. Sikten gör att man kan få god överblick, man kan se nästan halva vraket på en gång. Det är alltid kul att simma en bit ifrån vraket utanför fören eller aktern och liksom ”ta in” båten från utsidan. På akterdäcket kunde man se en enorm reservratt som var mirakulöst nog skonats av trålen som draggade med sig akterbygget och delar av relingen. Hornstein ligger ganska djupt, på nedre gränsen för sportdykning och man får inte så mycket tid om man följer däcket på 38-39 meters djup. Två dyk räckte knappt för att bekanta sig med båtens utsida – så mycket detaljer låg det på däcket. På flera ställen fanns det inbjudande öppningar ner till maskinrummet, förpiken och andra utrymmen som skulle kunna besökas vid annat tillfälle. Botten där Hornstein ligger består av hård lera och det är ofta strömt i området – därför ”blåser” eventuella partiklar i vattnet bort ganska fort. Så är inte fallet med ett annat vrak som ligger i närheten – Thea. Vi kom ner beredda på samma upplevelse som innan men möttes av siltbotten på 41 meters djup och ett par meters sikt med dunkelt ytljus som...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser