Solo – dykvärldens tabu
För 20 år sedan var dykdatorer inget som man gav till nybörjare. Idag är det en självklarhet på varje handled och konsol. Dekompressionsdykning börjar bli mer accepterat och att använda nitrox i flaskan anses inte längre vara det samma som en enkel biljett till himlen. Idag är solodykning ett av våra största ”ajabaja”. Frågan vi ställer oss är om också detta tabu kommer att bli accepterat bland framtidens dykare?
Många saker inom dykningen anses tabu. Vissa av dem har under de senaste 20 åren börjat ingå i allmänt tillämpad praxis. Dykdatorer betraktas inte längre med misstänksamhet. Nu älskar man dem och uppmuntrar alla att använda dem – till och med på nybörjarnivå. PADI tror numera att dekompressionsdyk faktiskt existerar. De nationella sportdykarförbunden framhåller idag nitrox som något bra – snarare än raka vägen mot en säker död.
Trimix är tillåtet inte bara som ett medel att nå djupare än till gränserna för luftdykning. Man uppmuntrar det till och med på stora djup inom gränserna för luft som en säkerhetsåtgärd för att minska kvävenarkosen. Rebreathern är visserligen för dyr för att vara i allmän ägo – men den är allmänt accepterad.
Märkligast av allt är ändå det här. Föregångarna inom alla moderna dykmetoder har också sedan gammalt varit de främsta utövarna av solodykning: grottdykarna.
Grottdykare har dykt solo sedan mycket längre tillbaka än vi har använt alla de teknikbaserade nyheterna inom nöjesdykningen. Ännu märkligare är deras förklaring: I trånga och slammiga grottor är det faktiskt säkrare att dyka ensam!
Handen på hjärtat…
Har du aldrig dykt ensam? Fundera en gång till. Vid normal sportdykning i öppna havet dyker många i praktiken solo även när de har en parkompis. Många dykguider leder grupper av dykare. Men ingen i gruppen skulle klara av att rädda guiden om det skulle bli nödvändigt. Innan gästerna går i vattnet måste dykguiden ofta fästa en nedstigningslina vid bottnen, kolla var draggen har hamnat eller snabbt rekognoscera dykstället och förhållandena där. Det gör guiden nästan alltid ensam.
Tänk dig en undervattensfotograf totalt koncentrerad på att ta bilder. En dykkompis kanske ser efter fotografen. Men ser fotografen efter sin dykkompis? Samma sak kan sägas om varje dykare fullt upptagen med en uppgift – må det vara att spana efter djurliv eller fylla en lyftsäck. Inom yrkesmässig dykning hanterar man den situationen. Snarare än ”dykpar” har varje arbetande dykare en egen assistent med den enda uppgiften att hjälpa till när det behövs.
Säg att en instruktör håller praktiklektion med nybörjare. Kan då eleverna rädda sin instruktör? Yrkesmässigt arbetande dykinstruktörer i Sverige ska, enligt arbetsmiljölagen, alltid ha en assisterande instruktör eller Divemaster i vattnet tillsammans med eleverna. Men det är en regel som långt ifrån alla följer, eller ens känner till. Ofta har en ensam instruktör hand om hela gruppen.
På semester
Låt oss lämna det speciella fallet med instruktör och elever. Säg att en förälder dyker med sitt eget barn. Föräldern kan säkert ta hand om sin avkomma. Men anta att föräldern råkar ut för något. Har då barnet förmåga att bistå sin pappa eller mamma?
Fundera sedan på ett vanligt semesterdyk – med eller utan dykguide närvarande nere i vattnet. Du anländer till dykcentret. Din parkamrat för dagen...
