Tech i Tunisien
– HMS Manchester
När The Manchester hittades av Simon Bennett för åtta år sedan, kunde man konstatera att detta var det mest intakta vrak av ett engelskt krigsfartyg som någonsin upptäckts. Den 180 meter långa skapelsen byggdes 1938 och vilar idag med sina 12 000 ton på 85 meters djup.
Minen i ansiktet på Jeepneyföraren på flygplatsen i Tunis var obetalbar. Han hade just fått klart för sig vad ett halvt ton rebreatherutrustning plus 10 biffiga britter egentligen innebär. Jeepneyn var gemytlig att sitta i. Med en utomhustemperatur på 45 grader var den lite varmare än vi var vana vid.
I Kelibia släppte vår värd Selim bomben. ”Tjena. Välkomna till Odysea Diving” sade han. ”Vårt dyktillstånd är indraget. Det blir ingen dykning på HMS Manchester den här veckan.” Vi tappade hakan. Snart föll den ännu längre ner. Han berättade att han föregående vecka hade gjort en utfärd för att dyka i vattnen utanför Kelibia. Myndigheterna ansåg att den dykningen genomfördes utan tillstånd. Som en följd av det hade de nu dragit in även vårt dyktillstånd.
Operation Pedestal
Vår kärleksaffär med HMS Manchester började redan sex år tidigare efter en resa till Narvik. Chris hade presenterat mig för Crispin Sadler. Han hade nyligen producerat en TV-dokumentär om vraket med titeln ”Running the gauntlet” (Löpa gatlopp).
Manchester sjösattes i augusti 1938, var på 11 930 ton, hade längden 180 meter och klarade toppfarten 32 knop. Vraket hittades 2002 av Simon Bennett. Hon var den mest välbevarade brittiska lätta kryssare som upptäckts någonstans i världen. Crispin berättade hur HMS Manchester blev engagerad i Operation Pedestal under andra världskriget. Uppdraget gällde att förse öborna på Malta med mat och bränsle. Man hade samlat en konvoj med 14 lastbåtar skyddade av örlogsfartyg – bland annat tre hangarfartyg och två slagskepp. Styrkan delades upp i de två grupperna Force Z och Force X. Den lätta kryssaren ingick i den ena gruppen.
Konvojen navigerade genom minfälten mellan Afrika och Sicilien. Där väntade 15 tyska och italienska torpedbåtar. De låg i bakhåll utanför Cap Bon i Tunisien. Tidigt på morgonen den 13 augusti 1942 torpederade de italienska E-båtarna MS16 och MS22 styrbordssidan av Manchester. Kryssaren blev svårt skadad. Hon hade mängder av radarutrustning och andra krigshemligheter ombord. Därför beslöt kapten Harold Drew att inte riskera att de föll i fiendens händer. Hellre skulle han sänka skutan. För det beslutet ställdes han senare inför krigsrätt. I gryningen gled Manchester ner under vågorna. Hon lade sig slutligen till vila på 85 meters djup på styrbords sida.
Två dagar senare nådde Operation Pedestal fram till Malta. Vid det laget hade maltesarna förråd kvar för bara några få veckor. Konvojen lyckades lossa 32 000 ton förnödenheter på Malta. Där ingick tillräckligt med bränsle för att räcka i ytterligare åtskilliga veckor.
Dags att mixa
Vi tvingades vänta oroligt i några dagar. Lyckligtvis fick vi slutligen vårt tillstånd att dyka på HMS Manchester. Vi fick använda Odyseas båt, kompressor och gasflaskor. Vårt dykarteam på nio man planerade att dyka med helslutna rebreathrar. Vår standardgas skulle vara en 10/52 diluent med 12/43...
