Tidigt på söndagsmorgonen gör vi oss klara att åka. Vid min sida syns dykguiden Nic och dykcentrets ägare Veronica.
Ur Frodes Loggbok
– Angola
Vi har bara åkt några sjömil när en snabb motorbåt närmar sig vår dykbåt. Jag kan se att det står flera män på däck beväpnade med automatkarbiner...
► Vi har bara åkt några sjömil när en snabb motorbåt närmar sig vår dykbåt. Jag kan se att det står flera män på däck beväpnade med automatkarbiner...
Det är en tidig söndagsmorgon i juli när vi lastar på dykbåten i Angolas huvudstad Luanda. Kaptenen tar oss långsamt ut ur hamnen, innan han drar på gasen på de två stora Yamaha-utombordsmotorerna som snart får båten i planing.
Beväpnade män
Vi hinner dock inte så långt innan det visar sig att vi inte är de snabbaste på sjön idag. En motorbåt närmar sig snabbt bakom oss, och när den kommer lite närmare kan jag se att det står flera män med automatkarbiner på däck.
Kaptenen drar ner farten, samtidigt som den andra båten, med beväpnade män, lägger sig på sidan av oss. Det visar sig vara sjöpolisen som vill kontrollera att vår kapten har alla papper i ordning, och de frågar oss vart vi ska. Allt är under kontroll, och lite senare får vi åka vidare.
Jag pratar med Nic, som är chef för dykbutiken Octopus, och som är min dykguide idag. Han berättar att de oftast dyker på söndagar, eftersom de flesta dykare som följer med arbetar inom oljeindustrin, och de brukar passa dem bäst på söndagar.
Som en soptipp
Förutom jag själv är det bara en annan dykare med. Han heter Marc och kommer från England. Nic ger oss en briefing och berättar att vi ska göra två vrakdyk. Det första vraket kallas Palmeiinhas och ligger på en sandbotten på 14 meters djup. Sikten är bara 5-8 meter när vi dyker ner på vraket. Det hänger rester av gamla fisknät på många ställen och vraket ser lite spöklikt ut.
Marc, Nic och jag har precis kommit ner, när en stor igelkottsfisk simmar mot oss. Den följer oss nyfiket ett tag.
Överallt på vraket flyter plastavfall omkring. Jag tror aldrig att jag sett så mycket plast på ett enda dyk tidigare, men som tur är finns här också mycket fisk, även om de flesta är små. Det är många fiskarter här som jag aldrig sett tidigare.
På det andra dyket simmar vi förbi två olika vrak som ligger relativt nära varandra på 23 meters djup, nämligen vraken Canoplus och Vilareal. Här finns också gott om fisk, och vi ser också flera vackra nakensnäckor. Vattnet är bara 14 grader, så mot slutet av sista dyket är jag lite kall i min våtdräkt. Men det var ändå en fin upplevelse. ♦
, 
