Ur Frodes Loggbok

►  Ingen verkar någonsin ha dykt i Mali tidigare, och det var inte lätt att ordna heller. Baba, en fixare från Timbuktu, som en dansk journalist jag känner tidigare har arbetat med, hjälpte mig att ordna nödvändiga tillstånd från de maliska myndigheterna. En av mina danska dykvänner, som är professionell dykare och har ett dykföretag i Ghana, kunde låna ut ett par dykflaskor till mig.

Flaskor i tullen
Dykflaskorna transporterades hela vägen från Ghana till Bamako i Mali. Tulltjänstemännen på gränsen mellan Elfenbenskusten och Mali hade först beslagtagit flaskorna, men en liten "present" från min fixare fick tullarna att släppa igenom dykflaskorna några veckor senare. När jag får besked om att flaskorna har nått huvudstaden Bamako, bestämmer jag mig för att genast åka dit. Air France hade dock ställt in alla flygningar på grund av den politiska situationen där, så jag måste flyga med Turkish Airlines. 

Manantali-dammen
När jag kommer till Bamako upptäcker jag att kranen på ena flaskan inte öppnar för luft, men på den lokala brandstationen är de supertrevliga och hjälper till att plocka isär kranen och åtgärda problemet.

Lite senare kör Baba och jag från Bamako längs dammiga vägar cirka sju timmar västerut till Manantali-dammen. Vi tillbringar natten hos en pastor i stan som Baba känner.

Nästa morgon, när vi släpat ner all dykutrustning till vattenbrynet nära dammen, simmar jag ut en bit iförd badbyxa och dykmask för att kolla sikten. Plötsligt ropar Baba högt och viftar med armarna. Jag tittar nervöst över axeln för att kolla om det finns en flodhäst eller krokodil i närheten, men det visar sig att en av säkerhetsvakterna från dammen inte var helt nöjd och hade kommit dit tillsammans med en polis.

Baba visar polisen mitt tillstånd, men polisen insisterar på att jag ska följa med honom till polisstationen för att polischefen ska stämpla mitt papper och skriva på att det är okej att jag får dyka. 

En galen historia
På polisstationen visar det sig att Baba tidigare har träffat polischefen. Det är en ganska galen historia. För ett drygt år sedan hade Baba och en kollega kidnappats av jihadister nära Gao, som ligger öster om Timbuktu, medan de arbetade för ett företag som tillverkar vattenbrunnar. De hölls fångna under tre veckor ute i öknen. Jihadisterna är i ständig rörelse, och de sover på en ny plats varje natt. Baba och hans kollega släpps plötsligt längre norrut vid staden Boerem.

Frisläppandet sker genom att jihadisterna kör fram till en vägspärr i närheten av staden, och på 500 meters avstånd stannar de bilarna och börjar beskjuta vägspärren med maskingevär. De knuffar sedan ut Baba och hans kollega ur bilen och springer själva iväg.

Under några minuter skjuter militären mot Baba och hans kollega, som lägger sig platta mot ökensanden, och lite senare kommer en massa militärfordon och omringar dem. Militären tror till en...