Den konstgjorda sjön Perucac tillhör vattenkraftverket vid Drina-floden. I bakgrunden syns republiken Srpska, en del av landet Bosnien Hercegovina. Bilden är tagen från den serbiska sidan.
Ur Frodes loggbok
Serbien
Tara-juvelen lyser vackert i morgonljuset. "Wow it’s beautiful", säger jag och tittar på Milan. "Yes it is", svarar han och tittar upp från sin rebreather samtidigt som han ler. Vi gör oss redo att dyka. Tara-juvelen är inte en ädelsten, utan smeknamnet för sjön Zaovine i centrala västra Serbien.
► Zaovine är en konstgjord sjö som ligger 892 meter över havet på berget Tara i en nationalpark med samma namn. Vattnet kommer från floden Beli Rzav, och fungerar som en reservoar för det närliggande reversibla vattenkraftverket. Det är tidigt på morgonen och det finns inga andra vid sjön. Det är Milan Todorovic som har bjudit ner mig till Serbien. Milan är före detta elitsoldat och fallskärmsjägare i den serbiska armén. Jag har dykt med honom tidigare i somras på hans årliga sommarläger för dykare i Montenegro, där blev vi goda vänner. Milan har också bjudit med två av sina dykvänner, Dragoslav (Demon) och Milan Javanovic. Milan och Milan dyker båda med halvslutna Satoti PSCR-rebreathers, som de har modifierat själva. De har planerat att göra ett dyk ner till 60 meter. Jag själv vill inte dyka djupare än ca. 30 meter, så jag hänger med Demon, som också dyker med öppet system. Sikten är cirka fem meter och vi ser flera vackra träd som är täckta av musslor, men jag ser inga fiskar. När vi når 30 meters djup, säger Demon och jag adjö till Milan och Milan, som fortsätter ner i djupet. Demon och jag simmar sakta upp till grundare vatten, och efter att ha spanat en stund hittar vi så småningom en fisk. Efter dyket tar vi oss till en restaurang, där vi beställer frukost och kaffe.
Vi kör så småningom över gränsen till republiken Srpska i grannlandet Bosnien Hercegovina. Här följer vi en liten väg längs Perucac sjön och stannar sedan vid ett gammalt förfallet hus som ligger precis vid vattnet. En stor vakthund stirrar misstänksamt på oss, men ägarens bror är på tomten och låter oss dyka vid stranden. Vädret är helt perfekt och sjön ser härligt inbjudande ut. Men när vi dyker ner i vattnet är sikten bara en halv meter och det är verkligen svårt att hålla ihop. Vi fortsätter ner till ett djup av 22 meter, och här är sikten kanske tre meter. Jag ser några fiskar och några praktfulla övervuxna träd som ligger på botten. Plötsligt märker jag att batteriet på min Nikon D800-kamera är helt dött, så jag får istället nöja mig med att filma med min GoPro. Efter dyket står vi och beskådar kvällssolen över den vackra sjön, innan vi packar vår utrustning i bilarna och kör tillbaka mot Belgrad. Besöket hos de gästvänliga serberna fortsätter nästa dag, när Milan tar mig ut till ett litet flygfält och låter mig prova på ett fallskärmshopp med fritt fall från 4000 meters höjd. Det var verkligen en upplevelse! ♦
