WWF-krönika

Enligt ordboken betyder ”absurd” något i stil med ”förnuftsvidrig”. Jag samlar på absurditeter. Ett exempel är en berättelse på wetpixel.com. En person hade nyligen varit på dyksemester vid Sipadan. Personen hade bott på ön Mabul. Därifrån hade han foton med sig hem. Men inte riktigt av den sort man förväntar sig från en semester på ett av världens mest välkända dykresemål. På bilderna fanns förvisso stora och vackra revhajar. Tyvärr var de lika döda som saltsill i en tunna. Bilderna visade nämligen blodiga hajkroppar som fraktades iland av öns lokala fiskare.
Så här ser situationen ut idag. Runt Sipadan finns en skyddad zon. Bortsett från den existerar inga restriktioner eller något skydd för resten av det närliggande havsområdet. I och för sig ligger alltså inget olovligt bakom det som hände. Det är enbart absurt. Skribenten uttrycker också förståelse för lokalbefolkningen. De måste ju ha något att leva av. Han antyder att de nog inte får ut så mycket av turismen. Det är den området är så känt för.
Var och en som besöker Mabul måste erkänna en sak. Byarna på landsorten ser otroligt fattiga ut. Speciellt blir kontrasten skärande mot de ofta ganska lyxiga turistanläggningarna. Kanske ligger det något i resonemanget. Öborna på Mabul räknas som ”havszigenare”. Som sådana kan de inte hävda att de äger sin ö. Uppenbarligen inte heller att de äger ens del i turismen på ön. När man dyker runt Mabul är det inte ovanligt att höra smällarna från dynamitfiske. Någon undervisning om miljön har öborna sannolikt inte heller fått.
Nästa exempel ur min samling av absurditeter kommer från Donsol i Filippinerna. Där samarbetar WWF med lokalbefolkningen kring valhajsturismen. I fjol var jag där precis när säsongen tagit slut. Valhajarna hade dragit iväg. Det var ett helt annat Donsol än när de stora bjässarna lockar dit tusentals turister. Övergivna spöklika hotell utan glada turister och servicepersonal. Stämningen blev inte bättre av att tyfonen Frankie gjorde havet upprört och gråbrunt. Men besöket gjordes i arbetssyfte. Egentligen var det ju intressant att se hur Donsol såg ut innan valhajarna fick sin stora betydelse där.
Vid den här tiden på året jobbar Donsols valhajsguider på havet tillsammans med andra fiskare. Liksom på andra ställen i världen klagar alla fiskare på Donsol över att i stort sett alla arter av fisk minskar. Därför tar de vad de kan. På senare tid inkluderar det rätt så många rävhajar. Just den arten bildar underlag för dykturism på andra ställen i Filippinerna. Donsols fiskare berättar att rävhajens fenor betingar ett lågt pris i handeln med hajfenor. Och att de inte står ut med smaken på köttet. ”Men vad kan vi göra? Många av de fiskar vi helst vill ha finns inte längre härikring.” Återigen – det de gör är inte olagligt. Men det innehåller en förfärande dos absurditet.
Jag skulle kunna fortsätta. Just nu diskuteras några fiskebåtar ivrigt i ortstidningarna. Båtarna har ankrat utanför...