Tunnrummets gåta har fått sin lösning

”Ända sedan dykningarna inleddes, har särskilt ett rum fascinerat och förundrat oss”, säger Micael Björk från dykprojektet. ”Det ligger på 190 meters gruvdjup, d.v.s. cirka 35 meters dykdjup, och har kommit att kallas för ’Tunnrummet’”, fortsätter han. I rummet står tre stora trätunnor av en modell som inte finns någon annanstans i gruvan.

Det hade spekulerats i vad tunnorna kunde ha använts till, utan att hitta något säkert svar. 2013 anslöt Micael Björk till projektgruppen och efterforskningarna i olika arkiv började. ”Redan 2014 fann vi ritningar och beskrivningar av liknande tunnor i en skrift från 1881. Enligt den är tunnorna avsedda för urlakning av silver på kemisk väg, en för tiden helt ny innovation.”, säger Micael Björk. Han fortsätter: ”Efterforskningarna har lett oss in i en mycket spännande historia, som ligger helt i linje med det sena 1800‐talets kraftfulla industrialiseringsprocess, där världen, och inte minst gruvindustrin, var en enda stor experimentverkstad.”

År 1879 kommer de två bröderna August och Wilhelm Heberle till Sala Silvergruva. Den traditionella vaskningen av silvermalmen resulterade i stora mängder avfall, i form av så kallad aftersand. August lanserade idén att man skulle kunna få ur mer silver ur denna avfallsprodukt med hjälp av kemikalier, men bergslaget (gruvans styrelse) var skeptisk till att satsa på denna moderna och okända teknik. Bröderna gav dock inte upp. Efter ett par år lyckades de både med att övertyga skeptikerna samt att få sin metod att fungera. Det gick så bra att de år 1888 kunde köpa hela Sala Silvergruva.
När bergslaget såg hur bra det gick för bröderna, bestämde de sig för att bygga ett eget urlakningsverk. Man gav sig också i kast med att försöka utvinna silver ur rasmassor i gruvans äldre delar, genom att spola in hyposulfit på 145 meters gruvnivå, samla upp lösningen 45 meter längre ner och där urlaka silvret i ”Tunnrummet”. Den här platsen är förmodligen den enda i världen där vi kan hitta denna specifika typ av produktionsanläggning från den här tiden.

I februari 2021 hittades den sista biten i detta svårlösta pussel. Den fanns i en opublicerad skrift, där detta spektakulära försök att urlaka silver ur gamla rasmassor under jord beskrivs. Nils Jansson, docent i malmgeologi vid LTU, säger att detta är en sensationell upptäckt av en verksamhet som har haft stor betydelse för gruvdriften i Sverige. Urlakning är en metod som än idag används flitigt, för att extrahera ädelmetaller.