Gallipoli

► Slaget vid Gallipoli 1915–1916 var ett försök från de allierade – främst brittiska, franska, australiska och nyzeeländska styrkor – att ta kontroll över vattenvägen till det Osmanska rikets hjärta, Istanbul. Operationen möttes av hårdnackat motstånd från turkiska trupper under ledning av bland andra Mustafa Kemal, den blivande Atatürk.

Striderna blev en utdragen och blodig mardröm, med hundratusentals döda på båda sidor. Men medan berättelserna om skyttegravar och strandanfall har berättats i generationer, finns en annan historia gömd under havsytan – en historia av sänkta slagskepp, ubåtar, torpedbåtar och lastfartyg. Idag är dessa vrak inte bara monument över krigets fasor, utan också spektakulära dykmål där historiens ekon möter det marina livet.
Det har tidigare rått dykförbud i området, vilket har bidragit till att relativt få dykare har hunnit besöka vraken. Det lät så lockande att vi bestämde oss för att åka dit och prova på dykningen.

Mot Istanbul
Jag möter Sara Banderby på Arlanda, och vi tar oss med direktflyg till Istanbul via Turkish Airlines. Det tar bara drygt tre timmar, och ombord serveras lunch, dryck och kaffe, även i ekonomiklass. Väl på plats konstaterar vi att allt bagage är med, även om Saras rebreather hamnade bland skrymmande gods, vilket tog en liten stund att hitta.
Vid utgången hälsas vi välkomna av Murathan Yildiz. Murathan är en erfaren dykare, filmskapare, och han undervisar i film och foto vid Istanbuls universitet. Murathan är också en av delägarna i Gallipoli Wrecks Dive Center.
Vi möter också de tre andra gästerna, de som vann en tävling på BalticTech-konferensen förra året, som kommer att vara med och dyka under veckan.
Från Istanbuls flygplats till Gallipolihalvön tar det lite mer än tre timmar med bil. Vi stannar ungefär halvvägs och får prova på turkiska köttbullar, grillat lamm och annat gott, innan vi kör vidare till Hotel Kum i Çanakkale. Hotellet består av låga byggnader nära en sandstrand och rummen är fräscha med luftkonditionering, vilket verkligen behövs redan nu i slutet av maj då temperaturen för dagen ligger på omkring 28 grader.

Dykbåt och dykcenter
Efter frukosten morgonen därpå promenerar vi ner till stranden för att ta en kaffe och insupa atmosfären innan det är dags att lasta in våra prylar i minibussen som ska ta oss den korta sträckan till dykbåten. Riza Birkan, den andra delägaren, hälsar oss välkomna till det flytande dykcentret i form av en arbetsbåt som ligger långsides innanför dykbåten. Här finns, förutom en ny fin kompressor, även helium, syrgas, booster och kalk för rebreathers. Man har även två Seacraft-skotrar, och Murathan berättar att man har beställt ytterligare ett antal DPV.
På arbetsbåten förbereder vi vår utrustning och lämnar kvar det som inte behöver vara med ombord. Dykbåten “Gelibolu 1915” är bekväm och har anpassats för ändamålet med bland annat dykhiss baktill. Kapten Hakan...