Fridyknings-VM i Belgrad

►  Senast i slutet av februari skulle vi lämna besked om vi som kvalificerat oss ville åka till inomhus-VM i fridykning. För flera som kvalat in var det en självklarhet, men det var det inte för mig. Det var många tankar som började snurra i mitt huvud: hur skulle vi få möjlighet att träna när badhusen var stängda, skulle VM ens kunna genomföras med tanke på pandemin, hur nervöst kommer allting att vara inför mitt första VM?

Landslaget kom att bestå av Edvin från Löddeköpinge, David, Li och Mai som tävlar för Japan, men tränar med oss i Sverige, Fiammetta från Stockholm och så Göteborgsgruppen med Valdemar, Alexandra, Rami och mig, Jeanette. Även vår coach Mads skulle följa med på resan.

Eftersom träningsrestriktionerna såg olika ut i landet utfärdade SSDF elitintyg som vi kunde använda i simhallarna. För oss fyra från Göteborg blev det alltså möjligt att börja träna i april.

Allvar
Träningen drog i gång, nu skulle vi verkligen till VM! Öde simhallar mötte oss och vi i träningsgruppen hade bassängerna för oss själva. Detta gav oss en väldigt speciell känsla och vi blev ännu mer taggade att träna inför mästerskapet. Plötsligt kände man sig priviligierad och en viss press började gro. Nu kunde jag inte längre ”lalla runt” på träningen, nu skulle det vara strukturerat och fokuserat, vi hade ju för sjutton fått intyg och allt för att vi skulle till VM!

Månaderna innan tävlingen fylldes med mängder av träning, vi nådde nya personbästa och andra nysatta mål. Chatgruppen för oss som skulle åka bubblade med massor av info och idéer om den kommande tävlingen. Vi satte vår tillit till vår lagkapten och förbundsordförande Valdemar Karlsson som varit på flera fridyknings-VM tidigare. För oss övriga åtta var det första gången vi skulle delta i ett så stort, internationellt mästerskap. Två veckor innan avfärd lyckades de flesta av oss att mötas upp i Göteborg för en liten tävling inför den riktiga – både för att värma upp inför mästerskapet och för att träffas och lära känna varandra.

Sedan var det dags att boka PCR-test, börja packa och fundera hur man skulle lösa det med flygbagaget, att ha med de stora fenorna och vikterna.

Lite panik
Vi som skulle flyga från Göteborg blev inte mindre nervösa när vi vid läggdags dagen innan flyget fick SMS på italienska från flygbolaget. Med hjälp av Google translate lyckades vi ta reda på att flyget var inställt. Nu utbröt panik, men vi bestämde oss för att åka till flygplatsen som planerat och hoppas det bästa. Tack och lov löste det sig så bra att vi fick åka via Stockholm tillsammans med gänget därifrån. Väl på plats i Belgrad saknades bagaget för Göteborgarna och det blev oroligt igen. Hur skulle vi kunna tävla utan vår utrustning?

Som tur var så anlände det samtidigt som Mads som blivit ombokad till ett senare flyg samma dag.

Tävlingsnerver
Därefter började tävlingsveckan, första dagen...