Liberia

►  Liberias internationella flygplats Roberts Field ligger drygt en timmes bilresa från huvudstaden Monrovia. Det är sent på eftermiddagen, en onsdag i maj, när jag anländer med Brussel Airlines. Väldigt få turister reser till Liberia, och definitivt inga dykturister. Gränskontrollanten tittar misstänksamt på mig och har svårt att tro på att jag rest till Liberia för att dyka, och att jag ska bo hos en dansk kille som heter Anders, men som jag inte vet adressen till. Jag kom i kontakt med Anders genom en av mina danska vänner som är kommersiell dykare boende i Sierra Leone. Anders hade skrivit till mig på WhatsApp kvällen före och berättade att han nu lyckats skaffa dykflaskor åt mig. Jag packade omedelbart min undervattenskamera, dykutrustning tillsammans med några malariatabletter och en handfull dollarsedlar, och efter några timmars sömn tog jag morgonflyget från Köpenhamn till Bryssel, för att därifrån resa vidare med Brussels Airline till Liberia.

Som tur är svarar Anders i sin mobil, när gränskontrollanten motvilligt ringer honom på det nummer jag angav. Anders förklarar att han stannar utanför flygplatsen och väntar på mig. Gränskontrollanten mjuknar lite, och jag får en stämpel i mitt pass och släpps in i det korrupta landet som grundades 1822 av befriade slavar, vilka bosatte sig i området. Det finns knappt några vita människor utanför flygplatsen, så när jag ser en solbränd och muskulös kille med ljus hy, bredvid en stor SUV, förstår jag att det är Anders. Vi småpratar på vägen in mot staden. Anders berättar att han kom till Liberia för några år sedan, och att han förälskat sig i de perfekta surfvågorna, men även för affärsmöjligheter som dansk hantverkare och entreprenör. Han berättar också att han drömmer om att leta efter diamanter i djungeln, men förklarar att det är svårt att få de nödvändiga tillstånden, och att det kräver stora mängder mutor. Anders bor i ett stort hus i centrala Monrovia, och i gästrummet finns en säng till mig. Det har varit en lång dag och jag somnar snabbt under myggnätet. 

Kamouflage och korruption
Nästa morgon dukar Anders upp med kaffe, omelett gjord på nyvärpta ägg från hönsen i trädgården och nyplockad mango från det stora mangoträdet bakom huset. Medan vi sitter i solen på terrassen och njuter av frukosten, berättar Anders om planen för dagen. Anders har en egen fiskebåt, och han känner en kille på Liberias kustbevakning som har tillgång till dykflaskor. Vi lastar dykutrustningen i bilen och kör ner till hamnen. Hamnkaptenen nekar oss först att komma in, om vi inte vill betala mutor, men när Anders hotar med att ringa sin kontakt Steven på kustbevakningen, blir vi insläppta och kör fram till byggnaden där kustbevakningen håller till. Här möts vi av Steven, som är klädd i kamouflagefärgad uniform. Anders hade fått veta dagen innan att det skulle kosta 60 dollar att "hyra" några flaskor och lite bly, men nu är priset plötsligt 100 dollar. Jag är i en lite dålig...