Ur Frodes Loggbok – Irak

Tillbaka till Irak

Redan under inflygningen till Erbil känner jag att Irak har förändrats sedan jag senast var här, i maj 2010.

Jag flyger återigen med Austrian Airlines från Wien. Flygplanet är fortfarande en Airbus A320 och ankomsten sker fortfarande vid fyratiden på eftermiddagen. Men inflygningen är helt annorlunda.

År 2010 var Kurdistan och Erbil relativt säkra områden, medan Mosul, bara omkring 80 kilometer bort, och områdena söder och väster om Erbil hörde till de farligaste platserna i Irak. Al-Qaida och andra upprorsgrupper stod starka, och hotet från axelburna luftvärnsrobotar var en allvarlig risk för den civila luftfarten.

I stället för en normal, lång och gradvis sjunkande inflygning flög Austrian Airlines då in över Erbil på hög höjd. Först när vi befann oss rakt ovanför flygplatsen påbörjade planet sin snabba nedstigning i en tät, cirklande manöver – en så kallad corkscrew landing. På så sätt kunde flygplanet hålla sig inom det säkrade luftrummet runt flygplatsen ända tills vi var nere på landningshöjd. Det var en helt annan inflygning än den man normalt upplever på en europeisk flygplats.

Den här gången är inflygningen helt normal.

Genom Kurdistan till Dohuk

Ahmed har beställt en taxi åt mig och bokat ett hotell i Dohuk. Bilresan tar nästan tre timmar och jag sitter och njuter av landskapet, som långsamt förändras.

Först passerar vi det platta låglandet och de stora alluviala slätterna. Därefter blir landskapet mer kuperat och präglat av jordbruk, och ju närmare vi kommer Dohuk, desto mer dominerar stora klippformationer och kalkstensberg.

När vi kommer fram till hotellet står Ahmed redo att ta emot mig. Han är en otroligt vänlig och trevlig kille som jag genast fattar tycke för.

Han bjuder ut mig på middag. Han talar bara mycket lite engelska, så våra samtal sker med hjälp av Google Translate på våra mobiltelefoner. Nästa morgon hämtar han mig som överenskommet vid sjutiden.

Mosulsjön

Vi kör ut till sjön bakom Mosuldammen, ett enormt konstgjort vattenmagasin som skapades på 1980-talet genom uppdämningen av floden Tigris. Det är Iraks största sötvattenreservoar.

Vid sjön hyr Ahmed en båt med förare som kör oss över till den motsatta stranden. Ahmed har fått höra att dykningen ska vara bättre där.

Det är en vacker dag med sol från en klarblå himmel och jag njuter av båtturen medan vi glider fram över den stora reservoaren.

När vi har lastat av dykutrustningen börjar vi genast montera ihop den. Ahmed och jag dyker båda i torrdräkter. Det visar sig vara en bra idé, eftersom vattnet bara håller 19 grader.

Till en början tvingas jag hålla fast i Ahmeds arm för att inte tappa bort honom. Sikten är så dålig att jag varken kan läsa av min dykdator eller min kompass.

Jag sticker upp huvudet över ytan och försöker hitta en riktning mot lite djupare vatten. Efter hand blir sikten något bättre. Då förändras...